Tänk om det är när vi har blicken inåt som vi på riktigt kan se utåt? Ser det som är verkligt.

Tänk om du ta fram en mjuk fjäderlätt vippa och ödmjukt smyga in i dina vrår och samla ihop skuld, skam, åsikter och livsåskådning som skaver?

Tänk om känslan av otillräcklighet handlar om att du inte får plats med allt du är och vill vara, kanske har din kraft rubbats eller urlakats och du behöver återhämtning?

Tänk om du då, istället för att styra upp dig själv och din väg, kan hjälpa dig själv att landa in i dig själv? Låta dig landa i din kropp, dina behov och din medvetenhet.

Tänk om du kan ge både dig själv och situationen utrymme att flöda - istället för att utvärdera och kontrollera hela tiden?

Se situationen utan att grotta ner dig i den. Släpp tanken om att du måste förstå varför för att kunna förändra. Varför-frågor kan surra fast oss ännu mer. Lägg ner repänden så att dragkampen med det du inte längre vill ha slutar att ta all din kraft.