Dax för vårstädning i ditt system?
Vårstädning: tänk om du kan lämna tillbaka det som inte är ditt att bära?
Tänk om du kan gå på en liten vårstädning i ditt system? Tänk om du ta fram en mjuk fjäderlätt vippa och ödmjukt smyga in i dina vrår och samla ihop skuld, skam, åsikter och livsåskådning som skaver. Från undangömda vrår försiktigt plocka fram bilder av dig och hur du är som inte känns snälla eller sanna, upplevelser där någon medvetet eller omedvetet sårat dig, kanske t.o.m. gjort dig illa, och som fått dig att krympa och dra ihop dig. Vänligt men bestämt rulla fram de tunga ansvarsbumlingarna som tynger ner och skapar obalans i systemet med fördel för lekfullhet och flöde.
Tänk om du kan mjukt blåsa bort lagret av förakt som kanske samlats som damm ovan på så att du tydligare kan se att det var ju aldrig ditt att bära? Det här var aldrig ditt. Någon lämnade över det till dig. Så väl sårande upplevelser som begränsade livsåskådning om hur man ska vara och icke vara och som tunga ansvarsbumlingar - tänk om det aldrig var ditt? Kanske vet du var och när de kom över din gräns och in i ditt system - kanske kan du visualisera och lämnar tillbaka det där och då? Eller så kan du helt enkelt glänta på dörren, genom att se att det inte är, någonsin har varit, eller någonsin kommer att vara ditt - och släppa ut det. Genom att se att det aldrig handlade om dig.
Det var aldrig ditt.
Tänk om du mjukt, snällt och kraftfullt kan städa ut, lämna tillbaka, vädra och lufta ditt system. Så att du har plats att vara - och njuta av - allt du är.
Hur hjälper du själv med vårstädningen? Kanske är det genom vila och återhämtning, kanske är det genom att göra glädjefyllda saker eller genom samtal och trygga utrymmen att vara du. Kanske genom naturen, rörelse eller bad som sköljer ditt system. Men kanske framför allt genom att SE och öppna upp för att ”det här var aldrig mitt att bära”.
Tänk om du kan gå på en liten vårstädning i ditt system? Tänk om du ta fram en mjuk fjäderlätt vippa och ödmjukt smyga in i dina vrår och samla ihop skuld, skam, åsikter och livsåskådning som skaver. Från undangömda vrår försiktigt plocka fram bilder av dig och hur du är som inte känns snälla eller sanna, upplevelser där någon medvetet eller omedvetet sårat dig, kanske t.o.m. gjort dig illa, och som fått dig att krympa och dra ihop dig. Vänligt men bestämt rulla fram de tunga ansvarsbumlingarna som tynger ner och skapar obalans i systemet med fördel för lekfullhet och flöde.
Tänk om du kan mjukt blåsa bort lagret av förakt som kanske samlats som damm ovan på så att du tydligare kan se att det var ju aldrig ditt att bära? Det här var aldrig ditt. Någon lämnade över det till dig. Så väl sårande upplevelser som begränsade livsåskådning om hur man ska vara och icke vara och som tunga ansvarsbumlingar - tänk om det aldrig var ditt? Kanske vet du var och när de kom över din gräns och in i ditt system - kanske kan du visualisera och lämnar tillbaka det där och då? Eller så kan du helt enkelt glänta på dörren, genom att se att det inte är, någonsin har varit, eller någonsin kommer att vara ditt - och släppa ut det. Genom att se att det aldrig handlade om dig.
Det var aldrig ditt.
Tänk om du mjukt, snällt och kraftfullt kan städa ut, lämna tillbaka, vädra och lufta ditt system. Så att du har plats att vara - och njuta av - allt du är.
Hur hjälper du själv med vårstädningen? Kanske är det genom vila och återhämtning, kanske är det genom att göra glädjefyllda saker eller genom samtal och trygga utrymmen att vara du. Kanske genom naturen, rörelse eller bad som sköljer ditt system. Men kanske framför allt genom att SE och öppna upp för att ”det här var aldrig mitt att bära”.