Tänk om du kan ta rodret med hjärtat som kompass, lekfullheten som riktning och i samskapande med vinden?

Tänk om du kan ta rodret med hjärtat som kompass, lekfullheten som riktning och i samskapande med vinden?

Tänk om livet är i ständig rörelse, vare sig vi vill det eller ej - och vare sig vi upplever det så eller ej? Tänk om du inte ens när du känner dig fast - KAN vara det?

Tänk om vi upplever oss som låsta för att samma tankar och mönster upprepas
- men att allt fortfarande är i rörelse?

Kanske är du bara inte vid rodret av ditt eget skepp? Kanske stretar du mot vinden? Kanske är riktningen tung?

Tänk om att inta rodret kan vara att förankra din egna medvetna intention?
En medveten intention som är i enlighet med det du innerst inne längtar efter och med hur vill du känna dig. Och med hur du vill vara och verka i världen.

Tänk om lekfullheten med dess öppenhet och tillit kan vara riktningen som hjälper dig att navigera i vågorna? Inte för att det alltid är bekvämt och härligt - utan för att det är så mycket lättare än att trampa vatten eller simma motströms.

Tänk om du kan navigera även ett stormigt hav när du har kompass och rikning på plats?

Vad vet du om din kompass, och om din riktning? Kanske är den tydlig för dig? Kanske längtar du efter att utforska den?