Tänk om du inte behöver vara ”läkt” för att växa utan att växandet sker i läkandet - och tvärtom?

Tänk om när vi ser, så kan vi också öppna upp för att ta emot? Vilsamt utan att jaga - genom att välja och skapa utifrån en verklig glädje och lust.

Tänk om det är när du låtit känslan flöda genom dig, när du känt klart, som du kan öppna upp och plocka pärlan av visdom?

Tänk om när du ger dig själv stillhet och ro så innebär det inte att du inte gör något - eller att du är handlingsförlamad? Tänk om det betyder att du väljer att landa hem i dig så att du kan agera utifrån dina värderingar, din intention och din kraft?

Tänk om du inte behöver härbärgera dina tankar och känslor för att skydda dig från att göra ”misstag”, veta hur du väljer ”rätt” eller vad som blir bäst för dig?