Att läka och växa
~ Att läka och växa ~
Vad innebär det att läka? Är det att få upprättelse? Är det att få prata igenom det som varit och få syn på mönster? Är det att någon säger förlåt - eller att du säger förlåt? Är det att få klarhet och förstå varför? Är det att göra din röst hörd? Är det vila och återhämtning?
Är det att skapa din väg framåt i din rytm och i tillåtande medvetenhet om att det finns sår? Är det att låta saker växa fram i snällhet mot dig själv och det du varit med om utan att nödvändigtvis veta eller förstå allt?
Är det att ge dig själv upprättelse genom att tillåta dig att känna allt du känner utan att behöva rättfärdiga varför? Är det att ömt vårdar de små skott av glädje och hopp som också finns där? Att vattna dem med det du älskar att göra och det du älskar att vara? Kanske kan det t.o.m. vara så att du en dag tittar mot dina sår och ser att de läker medan du varit sysselsatt med att pyssla om dig själv och utforska det som får dig att må bra - och det du vill göra?
Kanske är det ingen av oss som vet i förväg vad det är för just dig innan vi vågat ta ett steg på vägen och börjat att utforska vad det är som KÄNNS som läkning, det som lugnar och får oss att våga växa.
Jag tror och ser i mina klienter att varje läkningsresa är unik och det finns ingen mall eller allmängiltig sanning om vad det är - men jag ser också att den tar oss ut på nya vägar och skapar grogrund för växande.
Tänk om du inte behöver vara ”läkt” för att växa utan att växandet sker i läkandet - och tvärtom?
Vad innebär det att läka? Är det att få upprättelse? Är det att få prata igenom det som varit och få syn på mönster? Är det att någon säger förlåt - eller att du säger förlåt? Är det att få klarhet och förstå varför? Är det att göra din röst hörd? Är det vila och återhämtning?
Är det att skapa din väg framåt i din rytm och i tillåtande medvetenhet om att det finns sår? Är det att låta saker växa fram i snällhet mot dig själv och det du varit med om utan att nödvändigtvis veta eller förstå allt?
Är det att ge dig själv upprättelse genom att tillåta dig att känna allt du känner utan att behöva rättfärdiga varför? Är det att ömt vårdar de små skott av glädje och hopp som också finns där? Att vattna dem med det du älskar att göra och det du älskar att vara? Kanske kan det t.o.m. vara så att du en dag tittar mot dina sår och ser att de läker medan du varit sysselsatt med att pyssla om dig själv och utforska det som får dig att må bra - och det du vill göra?
Kanske är det ingen av oss som vet i förväg vad det är för just dig innan vi vågat ta ett steg på vägen och börjat att utforska vad det är som KÄNNS som läkning, det som lugnar och får oss att våga växa.
Jag tror och ser i mina klienter att varje läkningsresa är unik och det finns ingen mall eller allmängiltig sanning om vad det är - men jag ser också att den tar oss ut på nya vägar och skapar grogrund för växande.
Tänk om du inte behöver vara ”läkt” för att växa utan att växandet sker i läkandet - och tvärtom?