Tänk om vi kan leka oss fram till vetandet?
Tänk om du inte alls borde veta bättre – framför allt inte förrän du har fått utforska och prova?
Tänk om vetandet kommer genom att välja och välja om hur många gånger som helst. Tänk om vi kan leka oss fram till vetandet?
Någonstans på vägen verkar de flesta av oss att sluta leka. Vi förväntades räkna ut allt med huvudet – råkar vi göra en felbedöming, välja ”fel” - så kommer skam.
Tänk om det inte ens går att välja fel? Livet är ju inte en rak motorväg till ett mål - utan kanske mer som en färgglad trädgård där vi provar oss fram och utforskar vad som växer och frodas där och vad vi behöver ansa bort så att det blir lummig och härligt för dig att vara där?
Tänk om att lekande handlar om att vara mitt i det som är livet? Inte brevid och räkna ut rätta strategier med rädsla för att säga, vara, göra eller välja fel - utan mitt i att uppleva livet, att låta känslorna gå igenom systemet vilka ger oss mer information om vad vi vill välja härnäst. Ibland behöver vi hoppa upp på små lugna öar, inte för att på avstånd bedöma huruvida våra val varit rätt eller fel, utan för att ta riktigt djupa andetag och kalibrerar systemet och får tag på vetandet, det vetandet som vi får tag på genom att vi upplevt och gjort val.
Tänk om ett val bara är ett sätt att komma vidare, få mer information så att vi kan fortsätta välja. Fortsätta låta trädgården ta form så att det blir en plats där du kan andas, växa, luta dig tillbaka – och få plats att blomma i allt du är.
Någonstans på vägen har vi fått ansvaret på våra axlar att vi ska veta allt i förväg. Ja, vi kanske vet en hel del, men rädslan för att göra fel val hindrar ofta vetandet. När vi släpper vetandet fritt, genom vetskapen att vi kan varken välja rätt eller fel, bara vaska fram mer medvetenhet om vad som funkar och vad som inte gör det. För just dig, det är inte allmängiltigt, ingen kan tala om i förväg, bara du vet egentligen.
Tänk om vetandet kommer genom att välja och välja om hur många gånger som helst. Tänk om vi kan leka oss fram till vetandet?
Någonstans på vägen verkar de flesta av oss att sluta leka. Vi förväntades räkna ut allt med huvudet – råkar vi göra en felbedöming, välja ”fel” - så kommer skam.
Tänk om det inte ens går att välja fel? Livet är ju inte en rak motorväg till ett mål - utan kanske mer som en färgglad trädgård där vi provar oss fram och utforskar vad som växer och frodas där och vad vi behöver ansa bort så att det blir lummig och härligt för dig att vara där?
Tänk om att lekande handlar om att vara mitt i det som är livet? Inte brevid och räkna ut rätta strategier med rädsla för att säga, vara, göra eller välja fel - utan mitt i att uppleva livet, att låta känslorna gå igenom systemet vilka ger oss mer information om vad vi vill välja härnäst. Ibland behöver vi hoppa upp på små lugna öar, inte för att på avstånd bedöma huruvida våra val varit rätt eller fel, utan för att ta riktigt djupa andetag och kalibrerar systemet och får tag på vetandet, det vetandet som vi får tag på genom att vi upplevt och gjort val.
Tänk om ett val bara är ett sätt att komma vidare, få mer information så att vi kan fortsätta välja. Fortsätta låta trädgården ta form så att det blir en plats där du kan andas, växa, luta dig tillbaka – och få plats att blomma i allt du är.
Någonstans på vägen har vi fått ansvaret på våra axlar att vi ska veta allt i förväg. Ja, vi kanske vet en hel del, men rädslan för att göra fel val hindrar ofta vetandet. När vi släpper vetandet fritt, genom vetskapen att vi kan varken välja rätt eller fel, bara vaska fram mer medvetenhet om vad som funkar och vad som inte gör det. För just dig, det är inte allmängiltigt, ingen kan tala om i förväg, bara du vet egentligen.