Att våga följa en känsla utan att vägen är utstakad

Du kanske vet hur du vill känna dig - men inte hur formen för den tillvaro som matchar känslan ser ut?

Att välja en väg som inte har ett utstakat tydligt mål kan kännas läskigt, inte minst för att det kanske ifrågasätts av omgivningen. En väg som inte är utstakad i förväg. För att det är en väg ingen har gått innan, för just den här vägen bygger på din känsla, den som finns i bara dig. Tänk om det aldrig varit meningen att vi ska veta exakt hur vägen eller målet ser ut? Eller att vi ska gå samma vägar?

Tänk om nyfikenheten och utforskandet är det som för oss framåt? Och att det är rädslan för rätt och fel som får oss stanna i våra steg?

Hur vill du känna dig? Vilken känsla vill du ska husera i ditt system? Om du skulle låta den känslan guida dig, vilket litet (eller stort!) steg skulle du då ta?

Hur skulle det vara att fortsätta ta steg i enlighet med den känslan och låta målet ta form (och kanske låta det förändras och omskapas längs vägen)?

Med värme,

Josefin Magnusdotter, samtalsterapeut och coach på Infinite